Why can't I breathe?


Det pirrar i magen. Jag kan inte hjälpa det. Härligt att känna så. Inte lika härligt om det inte blir så. Jag hoppas på det bästa. Eller försöker i alla fall. Det är mycket lättare att vara negativ. Men jag ska försöka vara positiv ändå. Det är jättekonstigt men...jag saknar dig. Det borde inte vara så. Men nu är det så.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0