. . .
Jag kan inte riktigt slappna av. Är så jävla rädd för att bli sårad igen. Jag borde inte vara det, men innerst inne är jag det ändå. När är det dags att vakna upp ur den här perfekta drömmen? För det kan väl inte vara sant? Jag borde sluta tänka så himla mycket. Men hur bra har det egentligen gått att bara handla och inte tänka? Riktigt jävla dåligt. För det mesta. Jag får hoppas det går bättre nu helt enkelt. Jag faller och hoppas du fångar mig. Annars vet jag ju att jag inte slår ihjäl mig, bara att det gör jävligt ont. Var bara tvungen att skriva av mig lite. Ciao.
Kommentarer
Trackback
